ingenting känns överhuvudtaget. likgiltighet och hopplöshet. jag vill drömma
och komma framåt. uppåt. men så fastnar jag i ångesten och i det som varit.
det som hände då. jag kommer inte förbi det. jag kan inte acceptera att
minnena aldrig k...
http://sockerkyss.blogg.se/2012/may/1809.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar